Änglar
Änglarna är våra beskyddare och budbärare från en högre dimension. De illustreras med vingar av fjädrar och ofta långa fotsida, vita dräkter. Men även änglar med annan klädsel i varierande färg och nakna änglar har varit rikligt förekommande inom konsten genom tiderna. Änglarna kan vara av både kvinnligt och manligt kön. Barnänglar eller så kallade “putti” (singular “putto”) blev vanligt inom konsten i Italien under renässansen och har senare kommit att kallas för keruber, fastän dessa egentligen är en typ av änglar i bibeln, med två par vingar, fyra ansikten och klövar. Keruberna har bl a till uppgift att vakta paradisets portar.
Vi använder oss av uttryck som ”jag måste ha haft änglavakt” och ”du är en ängel” eller ”du sjunger som en ängel” osv. Vi ser änglarna som våra hjälpare, goda och milda himmelska väsen som vi kan vända oss till för att be om hjälp och beskydd.
Änglarnas historia
Änglar eller föregångare till dessa har funnits i människans medvetande mycket länge, minst sedan de tidigaste jordbrukskulturerna och i urgamla shamanistiska traditioner. Men de första riktigt klara bilderna av ängeln har hittats i Sumeriska steninristningar från ca 3000 f.Kr.
Det sumeriska riket var beläget i nuvarande Irak, mellan floderna Eufrat och Tigris. Sumererna hade ett flertal gudar och gudinnor och i deras mytologi ingick också en grupp bevingade budbärare, som kunde flyga mycket snabbt och som förmedlade information mellan gudarna och människorna. Sumererna hade även tron att varje individ hade en egen ande, som hörde ihop med individen och var dennes följeslagare genom livet, och ofta hjälpte dem när de hamnade i svårigheter. Altare som har byggts till dessa ”skyddsänglar” har hittats i gamla sumeriska byggnader. Man tror att semitiska stammar som erövrade Sumer omkring 1900 f.Kr, tog till sig sumerernas tro på bevingade budbärare och skyddsandar. Senare blev denna tro en del av zoroastrianismen, den allra första monoteistiska religionen.
Zoroastrianismen lär bland annat ut att det finns sju himmelska krafter, Amesa Spentas, (de sju ärkeänglarna) som utgår från Gud för att tjäna universum. Många forskare föreslår att detta synsätt adopterades av judendomen och så småningom av kristendomen.
I gamla Egypten avbildades ibland den stora modergudinnan Isis med stora vingar av fjädrar. I den egyptiska religionen fanns också hunmaniterna, en grupp av väsen som förknippades med solen. Man föreställde sig dem som solstrålar. De var gudarnas tjänare och hade ansvaret att ta hand om solen. Därför var de viktiga även för människorna, som var beroende av solen för att kunna odla sina grödor. Dessa väsen var föregångare till det kristna konceptet ”den himmelska änglakören”.
Även inom Hinduismen, Buddhismen, Taoismen, liksom inom keltisk och nordisk mytologi förekommer änglaliknande väsen.
Källor:
Angels: The mythology of angels and their everyday presence among us
av Charlotte Montague (books.google.se)
newworldencyclopedia.org/entry/Archangel
paganspath.com/meta/angels.htm
sv.wikipedia.org/wiki/Ren%C3%A4ssansen
en.wikipedia.org/wiki/Putto
sv.wikipedia.org/wiki/Kerub