Buddha

Fridfull Buddhastaty med fina detaljer.

Inspiration

Buddha
Bodhisattva är sanskrit och har betydelsen ”den som motiveras av en djup medkänsla med allt levande, och har en spontan önskan att uppnå Buddhaskap för alla kännande varelsers väl”. När Bodhisattvan börjar sin väg mot att bli en Buddha, behöver denne kultivera 10 olika sidor hos sig själv. Dessa är; generositet, moral, frihet från begär, kraft, visdom, tålamod, sanning, målmedvetenhet, älskvärdhet och sinneslugn. En Bodhisattvas själ väntar på den rätta tidpunkten att återfödas som människa för att bli en Buddha.

Legenden om Buddha har berättats på lite olika sätt, detta är en av dem.

Bodhisattvan föddes ca 560 f.kr. i en kungafamilj i Lumbini i Nepal nära gränsen till Indien. Hans mor Maya födde stående och höll i sig i en gren av ett Salaträd. Maya dog sju dagar senare. Barnet döptes till Siddharta; ”han vars syfte är fulländat” Gautama som han också hette betyder ”han som skingrar mörkret med sin briljans”. Senare blev han Buddha – den som har vaknat upp/blivit upplyst.

Siddhartas far konsulterade en astrolog om barnets framtid och fick då höra att Siddharta hade två möjliga vägar i livet; antingen skulle han bli en stor och mäktig kung eller så skulle han avstå från all materiell rikedom och bli andligt upplyst. Fadern ville att hans son skulle bli kung och gav honom en skyddad uppväxt inom palatsets murar, en tillvaro som var så behaglig och tillfredsställande att Siddharta inte skulle frestas att önska sig något annat. Han försökte skydda sonen från att se något av det lidande som fanns utanför palatsets område. En vacker ung kvinna vid namn Yasodhara blev Siddhartas fru, och de fick en son som döptes till Rahula.

En dag beslutade Siddharta att ändå lämna slottsområdet och begav sig ut i staden. Där såg han snart människor som var gamla, sjuka, döende och avlidna. Han blev djupt chockad över synen och kände sig inte längre tillfreds och harmonisk med livet inom palatsets murar. Han såg en asket och beslutade sig vi 29 års ålder att lämna sitt liv i palatset, sin fru och sin nyfödda son, och gav sig iväg över gränsen till Indien där han träffade på några asketer i skogen, Han stannade där för att söka sin väg inåt genom meditation och finna ett tillstånd som var bortom allt lidande.

Siddharta försakade allt, svalt sig själv och levde som strikt asket i misär för att finna det som var sant bortom den materiella världen och dess lidande. Men han fann inte det han sökte. En dag gav livet honom ett tecken, och han fick en insikt. Han insåg att asketens totalt försakande väg inte heller ledde till frid. Nu hade han levat i två ytterligheter; den materiellt tillfredsställande tillvaron i palatset och sedan asketens totalt försakande väg. Det var då Siddharta fick insikten om ”den gyllene medelvägen”. Måtta i allt, att inte överdriva vare sig åt det ena eller andra hållet. När han återfått sin styrka efter att nästan ha svält sig till döds, satte sig Siddharta under ett Bodhiträd för att meditera tills han skulle finna det han sökte. Han tog tacksamt emot den mat människor gav honom i sin tiggarskål. Sittandes under Bodhiträdet betraktade han allt som passerade förbi i hans inre i form av tankar och känslor. Många demoner och även frestelser dök upp, vilka var hans egos trick för att försöka hindra honom från att nå det tillstånd av total frid och upplysning han sökte, men till slut hade han övervunnit dem alla och Siddharta blev Buddha; ”den som har vaknat”. Under de 45 år som han sedan levde efter sin upplysning, undervisade han om meditationens väg för sina lärjungar. Han återvände så småningom till palatset på besök för att träffa sin familj och både hans far, hans fru och hans son blev Buddhas lärjungar när de såg och kände den harmoni och kärleksfullhet som han nu utstrålade. De förstod att han funnit det han sökt.

Yashodara, Buddhas fru, blev enligt skrifterna inte chockad över att hennes man gav sig av. Hon hade blivit förvarnad, till och med innan hon valde att gifta sig med Siddharta för att han skulle lämna sin familj och ge sig ut ensam på sin väg. De var ämnade för varandra, liknande profetior fanns inför deras födelse, de hade stöttat varandra på upplysningens väg under flera liv. Yashodara levde sitt liv i palatset parallellt med Siddharta. Då han levde som asket, försakade hon också materiell bekvämlighet. Hon gick sin egen väg mot upplysning, samtidigt som hon tog hand om sonen med hjälp av Siddhartas far. Liksom Siddharta, levde hon sitt sista liv, och blev så småningom upplyst. Enligt Buddhismen blir den som blivit upplyst fri från den annars eviga återfödelsens kretslopp.

Källor:
en.m.wikipedia/Buddha/
quora.com (Raman Rajan)